mille, jag saknar dig.

det har gått över två veckor sedan jag plitade ner lite ord i form av tankar, upplevelser och känslor. orsaken till att jag inte skrivit beror på att jag helt enkelt inte orkat... jag har velat skriva en fin text om mannen i mitt liv, en text om vad mycket jag älskar honom. jag har velat skriva om vår intensiva helg i karlstad, om vad mycket jag saknar människorna där, om små ting i vardagen som får mig att le, om oron för min skröppliga rygg, om en fis på thaimassagen och om min kärlek till guccin... men pga mannen i mitt liv - mille, så har bloggen känts jävligt oviktig...
 
vår älskade lilla prins fick nämligen somna in den 14/9, exakt två veckor sedan idag... med sina 13,5 år på nacken var han en gammal man vilket avslöjades i hans stela leder, allt tyngre andning och andra små besvär som dök upp allt eftersom. Mille levde på övertid, mycket pga hans otroliga lust o nyfikenhet på livet, han var så levnadsglad och lekfull trots att han gått i pension för många, många år sen. att bli jagad runt soffbordet med en leksak i munnen var lika kul som 13-åring som då han var en liten fjärt till valp, även om farten och smidigheten inte längre var så speedad och stabil... han blev heller aldrig för gammal eller för stel för att helt oförsiktigt kasta sig ner i backen på promenaderna och rulla runt, runt i gräset med benen spretandes åt alla håll... att hans svans satt på hans egen rumpa tror jag aldrig han förstod då den jagades runt, runt genom hela livet... att springa gick också an då han visste att nått gott väntade då han kom in. jiiiises vilken stålhund han var!
 
Mitt underbara hjärta.
 
Sära på benen var inget problem för vår grabb! ;)
 
Rullar runt på äldre dar.
 
MIlle har gett oss, mig, så otroligt mycket kärlek under hela hans liv. alla gånger jag varit ledsen så har han sett på mig med sina vackra bruna ögon och gett mig värme genom att krama hans mjuka kropp. han har varit en bra stand in till pojk/flick-vän åt mig och låtit mig skeda honom till sömns otaliga nätter. han har varit min bästa vän och visste mer om mig än vad någon annan vet. 
 
Mys i vårsolen.
 
PUSS!
 
 
Mys på golvet hemma hos mig.
 
Mys på öa.
 
 
Kärlek!
 
Mysstund i sängen.
 
Kos på golvet.
 
han har också skrämt slag på oss, som då han en vinter, början till vår, sprang ut på isen på orrholmen tillsammans med sin syster... eller alla gånger då han rymde från oss ute på hammarö och vi fick springa som illbattingar efter honom, som han älskade det. de flesta gånger gick det bra, men en gång blev han påkörd av en bil, men som den stålhund han var klarade han sig med endast några skrubbsår. jag satte mitt hjärta i halsen då jag gjorde ett försök att åka inlines med honom, 200 m kom vi, sen låg jag på backen med onda knän o mille var nöjd efter att fått rusha järnet, buse! kommer heller aldrig glömma skräcken i mammas ögon då hon fått låna ett koppel att ha runt magen som hon testade under en löptur i mörmoskogen. mamma, emma o mille sprang åt ett håll och jag o andreas sprang motsatt i samma spår o då vi möttes blev mille i eld o lågor över att se andreas o la om kursen o spurtade efter honom med mamma som en liten vante hängandes i kopplet, haha. han var en stark pöjk då han var yngre och vi fick dagligen träna våra armmuskler och ställa oss i en stadig position med benen vid möte med andra hundar...
 
Token!
 
Världens snällaste hund som vi fick göra vad vi ville med.
 
Cräjjsssi!
 
 
Lite häng under bordet i hopp på att få sig lite käk.
 
Älskade galna hund!
 
Var alltid med på lek o bus, skulle alltid vara där det hände.
 
jag vet att det var rätt att låta mille somna in, han springer omkring med pigga ben där uppe i det blå, blir kliad bakom örat av farfar gunnar och får småmakaroner o köttbullar lagat till sig av mormor doddo. han har det bättre nu, men det gör ändå inte saknaden av honom mindre här nere hos oss...
 
Mille o Emma leker på ängen.
 
 
Att skotta snö med mig var förjäkla kul.
 
vetskapen om att aldrig mötas av honom i hallen hos emma & marko med en sko i munnen, viftandes på svansen (eller ja, hela kroppen!) och med sitt härliga glädjetjut, känns allra tyngst. det är också tungt att veta att jag inte kommer få min arm bortslagen av hans nos då han han vill stjäla min uppmärksamhet när jag är för upptagen av datorn och glädjen i hans ögon då jag efter tredje nosbortslagningen reser mig upp för att jaga honom... eller att aldrig mer få lura honom med "vem kommer?" för att få med honom ut på en promenad i regnrusket då han hellre ville tigga mat genom att lägga sin sin stora tass i knät på någon ätande med dreglet hängande i nummer 11 längs käkarna och se på en med sina underbara bruna och bedjande ögon. åh, jag  jag skulle göra mycket för att få lägga hans stora, lurviga, vackra huvud i mina händer och stjäla en blöt puss och få säga hur mycket jag älskar honom!
 
Bästa pussarna!
 
 
"Får jag smaka, snäääääälla?!"
 
  
Ett annat sätt att tigga.
 
jag skulle kunna skriva en hel bok om vår älskade prins. det finns så många varma, tokiga och kärleksfulla minnen av mille, det lilla jag plitat ner nu ju är bara en bråkdel av allt han gav oss. jag är så glad för att många minnen finns sparade på bilder, videofilmer och nedskrivna i min blogg, det gör honom så levande. genom våra minnen kommer han för alltid leva vidare i våra hjärtan. 
 
Vackrast.
 
Sötast!
 
 
Mille är bäst!
 
Mille, jag älskar dig - då, nu och för alltid! Jag längtar tills vi ses igen! Massa puss, kram & kärlek till dig från mig. <3
 

Kommentarer
Postat av: Emma

Det rinner stoora floder ner från mina kinder, mitt älskade lilla hjärta min bäbis min fina prins! Jag trodde aldrig jag skulle klara av att gå in å läsa detta, jag gjorde det men ondare i mitt hjärta går inte att få!
Jag saknar min älskling så sjukt mycket!!! <3<3<3
Jag älskar dig Soffan, tack för att du finns vid min sida å din stöttning på telefon!
Himla fint skrivet, kärlek rakt igenom!!! <3

2012-09-28 @ 14:48:52
Postat av: Anonym

Håller med Emma jättefint skrivet <3 tårar rinner så ser inte riktigt vad jag skriver :)Fina ord om en underbar vovve <3 Kramar

2012-09-28 @ 15:43:42
Postat av: Pappsen

Fint skrivet Sofie! Han kommer alltid att va med oss, och när saknaden blir för stor får vi hjälpas åt att ta fram något av alla fina/ kul stunder han har gett oss!
Saknar dej också Soffan!

2012-09-28 @ 16:11:20
Postat av: Lovart

Jag bölar jag med. "att hans svans satt på hans egen rumpa tror jag aldrig han förstod då den jagades runt, runt genom hela livet" haha, underbart! jävlar va vi lurat honom med den där svansen :) stora fina svansen! minns du när vi lekte med lisas råtta (?) o han på riktigt tassade tyst på tå när vi sa "mille försiktigt, försiiiiktigt"? han har bjudit på många fina skratt o stunder genom åren! massa tankar till milleboy o er! puss

2012-09-28 @ 23:08:51
Postat av: Mamma

Anonym var jag <3 Ha en fin helg fina Soffan !<3

2012-09-29 @ 09:06:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback