uppsummering av en aprillisk uke.

hey igen! kan ju inte påstå att inläggen duggat tätt efter min lilla comeback förra helgen, orsaken är helt enkelt att jag steg in i en bubbla där världen runt om mig kändes suddig och frånvarande, översättning: jag var helt jävla kaputt och toktrött efter lördagens røa-fylla! allt jag tog mig för och utförde under mån-fre förra veckan gick på ren rutin och eftersom bloggen glidit ur min rutinfyllda vardag föll den i glömska.
 
att leva i en bubbla var inte särskilt spännande, ännu mindre intressant då mone var på kurs i tre dagar. bajsmannen försökte roa mig två dagar och lyckades bra men så fort klockan slagit 21 hängde mina ögonlock vid knäskålarna och jag fick krypa ned ensam i våra stora säng (och fläka ut mig kors & tvärs medan jag sov som en prinsessa).
 
då fredagen kom så kom även min burping princess hem från kursen, lyckorus infann sig i min kropp o knopp, men ett pusskalas senare så befann jag mig på paulus sykehjem med mina sköna arbetskamrater, 2Bornot2B + andra ansatta på huset. quiz och fylla stod på kvällens agenda. jag tillhörde the rebells men vi var visst inte sådär jättebra, men vad kan man förvänta sig med tre utlänningar, en 20-åring, en sykepleierstudent som säger "alltså jag är osmart"? äh, det viktigaste är inte att vinna utan att deltaga, och trevligt vart det. trots allt. jag tog dock en tidig kväll för jag ville vara upplagd för dan därpå.
 
The rebells.
 
Vår vackra sykepleiestudent och söta Line.
 
på lördagen vaknade vi lite för tidigt för en ledig dag, men heey, positivt om man tänker på att vi firade 11-månader-som-bestämt-kärlekspar och därmed fick ännu mer tid till att fira oss? HURRA! och hjälp vad vi utnyttjade tiden väl. mysfrulle med hemmabakade scones, karlstadkaffe och vårt kära tärningsspel 10000 (som vi fått helt dille på, minst 20 ronder/vecka spelas gär hemma). sedan en tur till dekkmann för inköp av nya sommardäck. gled sedan vidare på de nya däcken mot storo där vi shoppade hej vilt, jackor, träningskläder, vardagsklär och gud vet vad. avslutade med sushi. solskenspromenad i vårvädret hanns med innan utemöblerna fick sig en upputsning och vi en dusch. på kvällen skjöts vi av amors pilar i romantikens tecken med lyxmiddag och sånt...
 
En gammal fin kärleksförklaring från mitt hjärta...
 
Guccins nya jacka invigdes på solskens-pw:n.
 
sen kom söndagen. unnade oss med nutellamackor till frukost vilket gav oss en jäkla energi för helt plötsligt stod jag och gjorde hemmagjord müsli medan mone strök gardiner (som vi köpte i januari) som sedan hängdes upp o gjorde vår stue varm, ljus och fin. något som inte kändes lika ljust o fint var alla våra vinterpjucks o tjocka jackor, de hör den mörka vintern till, så då tog vi en utrensing av våra garderober, sa adjö till vinteroutfiten och hej till de våriga skorna och jackorna. tänk vad mycket lite nutella kan göra, mer choklad åt folket!
 
En mmm mmm mmmumsig frulle!
 
 
En bild från gårdagskvällen, hottie alltså!
 
ännu en solskenspromenad senare däckade vi i soffan framför en dramafilm som lyckades natta mig efter vår effektiva helg. vaknade av att mone grät så antar att filmen var sorglig... livsverket hette den. jag tror jag kan rekomendera den utifrån guccins tårar.
 
nu väntar en ny vecka. nya tag o allt det där. jag tänker iviga denna veckan med ett besök på sats i mina nyinköpta tights, jävlar vad jag ska löpa, sofie gasellen kööhler!
 
fin måndag till er!

kåmbakk?

tjabba tjena hallå? ha-ha-ha-hallå? ja, här ekar det tomt numera. trots att inläggen inte duggat tätt i det sista har bloggen dagligen besökt av några flitigt återkommande läsare, som gång på gång på gång på gång på gång (ja, ni fattar) blivit besvikna då inget nytt uppdaterats i the-life-of-soffan-bloggen. så till er alla, från mig, här kommer ett rykande färskt inlägg om mitt älskvärda liv i sveriges västliga grannlands hufvudstad.

senast jag plitade ned ett par rader offentligt om min liv var i oktober. den kalla, grå och jävliga (tänkte jag då) vintern hade precis tagit sina första steg in i vårt land. jag, den ofriluftsiga svensken mittibland alla norrmän som levde efter orden ut på tur, aldrig sur och varje ledig stund fäktades på trikkarna med sina langerennski. hur skulle jag som utböling ta mig igenom denna vintern utan varken snöutrusting eller åkkunskaper? räddningen blev min kära mone som troligtvis föddes med ett par skidor på fötterna, hon var målmedveten och säker på att hon skulle lyckas med att göra mig till en vinterchick.

hon gick ut hårt med att till jul ge mig min livs första snowboard! tror dock hon ångrade sin julklapp till mig då vi gav oss ut på vårt första premiäråk i karlstad runt nyår. femtielva svärord, lika många ramlingar och en sjukt öm svanskota (halebein, översättning till er norrmän) senare gav vi upp, båda ganska säkra på att detta inte var min grej.
 
Dags för premiärturen!! Glad än så länge....
 
men med tiden svanskotans smärta försvann bleknade också de dåliga minnena från premiäråket så helt plötsligt var vi uppe för ett kvällsåk i tryvann. pang, krasch, boom, sa det redan på parkeringen där jag föll på en isfläck blott genom att kånka på brädan. tre gigantiska blåmärken tog form på min kropp och jag kände mig som en tuffing några minuter senare i backen. hej o hå, detta skulle nog kunna gå ju! flera sekunder kunde liksom gå utan att mina knän och stjärt gång på gång fick känna snön under sig i alla mina fall. jag gled sakta och ganska osäkert ned för backen och ett litet hopp om en kommande snowboardkarriär tändes hos mig. woho, se upp i backen, fyra hål i nacken! men plötsligt föll jag bakåt, kände en strålande smärta i min stjärt samtidigt som illamåendet for över mig och jag svor högt. där släcktes hoppet och vi åkte hem.

ajajaj. jag fick halta fram i en vecka efteråt. vad med skidor då, hur svårt kan det vara liksom? en helg på mones hytta i fjällen så klickade min tösabet på mig ett par fjällskidor och sa. åk bara ner i spåren där och gå framåt. jaja, det var lättare sagt än gjort. min skidor ville inte alls in i spåren och min ända fick känna på den fjälliska snön då jag gjorde min första vurpa. faaaaan, varför är jag så himla dåligt på allt frilufsande?! sur som citron hattade jag mig fram bakom min tålmodiga kärlek den turen.
 

alltså oj, jag kan nog skriva en hel novell om min vinter märker jag, bäst att runda av, det börja trots allt närma sig vår nu... två helger blev vi med vår käre bajsman till skeikampen där det övades på både snowboard o skidor. och där uppe i den magiska miljön skedde nått med mig. jag började älska det vita snötäcket som klädde den höga bergstopparna, jag blev lycklig av den norska luften som inte kändes alls så kall under den stekande solen och brädan under mig tillät mig att kontrollera den ned för backen. YEHAA, jag hade blivit vinerfrälst, mission complete! ser redan fram emot nästa snösäsong!
Skeikampen.


annars i vinter har jag o min darling rest land o rike runt och hälsat på både den ena och den andra. karlstad, stockholm, fjället och...eeh...inget mer... har besökts. eller vi har blivit besökta också, det gillar vi, besök oss mer! jag har också arbetat mig varm i kläderna på paulus och lärt känna en hel drös med fina arbetskamrater som gör det lättare att knega för pengarna. mone, min gamla fotbollsstjärna, har presenterat mig för den stora røa-familjen som består av flertalet härliga människor, varav en, igår beordrade mig att skriva ett inlägg idag, HEJ målvakts-CARRO! ;)
 
Påhälsning av syster med make i februari. Lekdag i Korketrekkeren!
 
En nyfunnen god vän på Paulus och jag.

dags att avsluta dagens inlägg. pizzabak på gucciveien med efterföljande söndagsmys står och grymtar otåligt bakom knuten. sammanfattning av dagens skriverier: jag har haft en fantastisk vinter, min bästa någonsin vågar jag nog erkänna! ser redan fram emot nästa snösäsong! :)
TACK baby för en fantastisk vinter! <3
 
jaja. pizzan lagar sig inte själv. dags att hjälpa frugan i köket. lovar att inte dröja så länge tills vi hörs igen! carpe diem!

adjö.